”Som generalsekreterare för paraplyorganisationen var det med stor bestörtning som jag följde diskussionen och fullmäktiges beslut i Cloppenburg om etableringen av en friskola. Majoriteten i fullmäktige undertryckte en grundläggande rättighet som finns inskriven i vår konstitution: föräldrarnas rätt att grunda och driva en friskola.
Oavsett om det är avsiktligt eller inte har majoriteten av rådet således gått emot grundlagens bokstav och anda och åsidosatt den.
I artikel 1 i vår konstitution står det: ”Följande grundläggande rättigheter ska vara bindande för lagstiftning, verkställande makt och jurisdiktion som direkt tillämplig lag".
I artikel 7 i vår grundlag garanteras inrättandet av fria skolor. I vår grundlag kommer denna grundläggande rättighet till och med före rätten till mötes- och demonstrationsfrihet och före rätten att bilda föreningar (och partier eller valmansföreningar), före brevhemligheten, före garantin för fri rörlighet inom det federala territoriet, före friheten att välja yrke, före hemmets okränkbarhet, före egendomsgarantin, före asylrätten och långt före den för oss alla så viktiga åsiktsfriheten/pressfriheten (artiklarna 8-18 i grundlagen).
Grundlagens fäder och mödrar satte därför ett högt värde på friheten att etablera fristående skolor, vilket tydligt framgår av den ordning i vilken de grundläggande rättigheterna är uppräknade.
Alla de argument jag har läst mot debatten om friskolor står sig inte mot en grundläggande rättighet! Skolplanering, till exempel - det gäller statliga skolor, men får aldrig hindra friskolor! Eller ska en hänvisning till en kommunal författningssamling hindra grundandet av en ny tidning eller nyhetssajt? Eller ska bildandet av en ny förening förbjudas med hänvisning till de många befintliga föreningarna i staden? Naturligtvis inte.
Men genom att debattera för- och nackdelar med en kristen friskola, vars inrättande de borde skydda och möjliggöra som en grundläggande rättighet enligt artikel 1 i grundlagen, berövade rådet sig självt beslutsbefogenheter och gjorde det alltför tydligt att det missbrukade sin ställning.
Med fullmäktiges beslut mot en minoritet av medborgarna i staden Cloppenburg (diskriminering) anser en majoritet av fullmäktigeförsamlingen att den har rätt att undergräva en viktig grundläggande rättighet i vår stat, vissa till och med i ”liberalismens" namn. Rosa Luxemburg, den socialdemokratiska förkämpen som mördades för 102 år sedan av politiska dissidenter, skrev den tankeväckande meningen: ”Frihet är alltid frihet för dem som tänker annorlunda".
Det är mycket oroande att denna anda inte är närvarande i majoriteten av Cloppenburgs fullmäktige."
